Priströgheter
Den viktigaste faktorn bakom
uppkomsten av konjunkturcykler i keynesianska modeller är att priser och löner
är trögrörliga. Vid olika typer av störningar som leder till efterfråge- eller
utbudsöverskott ändras priserna så att jämvikt snabbt uppnås. Om priser och
löner inte ändras snabbt sker anpassningen i stället i kvantiteter som
produktionsvolym, antal arbetade timmar eller sysselsättning. Under 70- och
80-talen var det en kontrovers bland makroekonomer om betydelsen av dessa
trögheter och om vilka mikrofundament som kunde förklara förekomsten av
trögheter.
Jag var redan under mitt
avhandlingsarbete intresserad av dessa frågor. I avhandlingen undersöker jag
sambanden mellan relativprisförändringar (variansen i dem) och inflationstakten
(förväntad respektive oväntad). Om konjunkturcyklerna enbart beror på förväntningsfel (som hos Friedman/Phelps
respektive Lucas m.fl.) kan man vänta sig att enbart oväntad inflation påverkar
relativprisförändringarna. I avhandlingen visas att även förväntad inflation
påverkar relativpriserna, vilket kan bero på priströgheter.
Efter avhandlingen påbörjade jag
ett projekt inom ramen för den s.k. FOS-gruppens lönebildningsprojekt
(FOS = Faxén, Odhner och Spånt), en uppföljare till EFO. De intresserade sig för dessa pris- och lönetrögheter
och ville göra en empirisk undersökning om hur företagen satte sina priser.
Jag fick uppdraget och resultatet publicerades så småningom (1989, SNS Förlag)
i boken Prisbildning
på industriella marknader. En empirisk undersökning om prissättningen
i den svenska tillverkningsindustrin. Undersökningen gjordes på ett slumpmässigt urval med
48 st. industriföretag. Undersökningen gjordes med enkäter och intervjuer
och jag gjorde själv hela det arbetet. Företagen indelades i tre regioner:
Skåne, Göteborg/Bohuslän och Stockholm/Mälardalen. Den teoretiska utgångspunkten
var neoklassisk teori samt transaktionskostnadsteori, dvs. företagen
antogs minimera både produktions- och transaktionskostnader. Det senare innebar
att man beroende på typ av transaktion väljer en viss typ av kontrakt. Enkäter
och intervjuer inriktades därför i hög grad på att undersöka vilken typ av
kontrakt företagen använde, hur kundförhållandena såg ut och hur detta i vid
mening påverkade prissättningsbesluten.
Resultaten visade att det
förekommer stora trögheter i prissättningen som bl.a. visar
sig i att priserna ändras sällan. Undersökningen gjordes under
högkonjunkturåret 1985 men mer än hälften av företagen ändrade ändå priset
endast en gång per år och två tredjedelar av företagen högst två gånger per år.
Mycket långvariga kundförbindelser var mycket vanliga och priserna ändrades
ofta först efter förhandling mellan köpare och säljare.
På senare år har jag även gjort
en del ekonometriska undersökningar med aggregerade prisdata. En sådan undersökning
analyserar hur nominella chocker påverkar priserna i 14 OECD-länder. Hypotesen
är att priserna blivit mer trögrörliga sedan övergången från ekonomisk politik
med fasta växelkurser till penningpolitik med inflationsmål. Idén är här att
i en situation med hög inflation blir det alltför dyrbart att använda kontrakt
som innebär trögrörliga priser eftersom man då alltför länge kommer att avvika
från det för företaget optimala priset. Vid låg inflationstakt blir det billigare
med nominellt fasta priser och man väljer då oftare kontrakt som har det
innehållet. I artikeln ”Aggregate
price adjustment in Europe, Japan, and North America. Has short-run Phillips
curves changed?” visas att graden av priströghet har ökat
i de flesta OECD-länderna efter 1990. Förändringen är statistiskt signifikant
och ekonomiskt betydelsefull.